Hatujambo!

Nu har vi hittat huset, yay us!

(Eftersom det var lite svårare med internet än vad vi trodde så gör vi inlägg lite bakåt i tiden istället!)

Efter en hel del väntande, 7,5 timmar, på flygplatsen i staden Qatar som förövrigt verkade vara en rätt cool stad, med sina 34 graders värme på kvällen ett bra tag efter att solen gått ned så fick vi äntligen kliva på nästa plan för en nattripp till vår slutdestination. Riktigt härligt  flygplan (det var inte ens ett halvår gammalt!) som dessutom bjöd på middag klockan 03.30 på natten, inte speciellt hungriga men lika bra att äta upp sig, vet aldrig när man hinner med att äta igen när man landat i ett nytt land. Och tur var väl det, det skulle visa sig att vi fick vänta ett bra tag innan nästa måltid.

Vi mötte upp vår chaufför, Mr L på flygplatsen som skjutsade oss till Moshi och sjukhuset där vi skulle bo. När vi kom fram till vårt compound fick vi reda på att vi fyra som åker från Uppsala skulle få ett helt hus för oss själva,
mycket spännande! Dock så hade ingen nycklarna till huset, men vår snälla chaufför hjälpte oss med det lilla problemet så det sedan löste sig och visade oss dessutom närmsta mini-supermarket, allt tog säkerligen 2-3 timmar, när han egentligen bara behövde åka och hämta oss, så all cred till honom! Huset visade sig vara välutrustat dessutom, mycket bra myggnät på alla fönster, toaletter, varmvatten vid behov och el större delen av dagarna! Sist men inte minst har alla husen sin egen housekeeper, en riktigt härlig person även det!

Kommer säkerligen komma tillbaka till detta hur många gånger som helst under bloggens gång, men känslan hittils är verkligen att man måste ha tålamod, allt går inte att lösa direkt, men det ordnar sig. Vi  gjorde till exempel ett försök att fixa nya sim-kort, men registreringssystemet låg nere så det fick  skjutas upp. Det fick bli lite nudlar sen hem till huset, laga mat och bara njuta av att vara framme ett tag, med utsikt över Kilimanjaro.