Så, sanna sjuksköterskestudenter som vi är så var vi självklart tvungna att ha en liten vadslagning om vem i huset som skulle vara först att drabbas av den härliga turistdiarréen, även kallad "the shits". Enligt oddsen skulle Torsten vara den först drabbade, då han fick flest röster på sig, men icke!
Torsten - 3 Madde - 1 John - 1 Tove - 0 Nick - 0
Så, lågoddsare i jämförelse med Torsten ligger man nu här hemma efter att ha blivit tvungen att gå hem från praktiken halvvägs genom dagen, då jag hade så pass mycket kramp i magen att jag inte kunde tänka och Torsten påstod att jag var alldeles för blek för mitt eget bästa. Så i motsatt till hatujambo (vi mår bra), så är det för min del sijambo kidogo (jag mår inte bra).
Man blir trött av att inte kunna äta ordentligt på 4 dagar.
Att det är oerhört svårt att få tillgång till bra internet, det är väl något man får leva med på en resa som denna. Men när vi faktiskt lyckas fixa mobilt bredband som ibland till och med facebook fungerar relativt stabilt på, men bloggsidan totalvägrar att fungera, då blir man lite irriterad. Av någon anledning så kräver bloggen en stabil anslutning, annars loggas man automatiskt ut. Vilket betyder att vi loggas ut från bloggen ungefär var 5’e sekund… Så vi ursäktar för oerhört dålig uppdatering, vi ska på något vis försöka lösa det, annars får det bli massuppdateringar vid de tillfällena vi har tillgång till bättre internet!
Utsikt från tredje våningen på universitetet, inte illa!
Andra dagen, oerhört förhoppningsfulla om vad dagen har att bjuda på beger vi oss till the registration office klockan 08.00. Återigen träffar vi på en trevlig kvinna, Mrs A, som skulle hantera alla papper och pengarna som behövdes för att bli registrerade. Papper är något vi tydligen inte är så bra på, någonstans på vägen hade informationen inte gått fram om allt vi behövde ha med oss. Efter mycket ursäktande från vår sida så får vi några timmar på oss att fixa fram det som behövdes innan det stängde, spännande då vi inte varit nere i staden att ha lite små uppdrag att ordna på tidspress. Stressen lindrades inte heller av att bankomaten tog ett betalkort från en av oss i sällskapet.
Vid registreringen träffade vi även en läkarstudent från Nya Zeeland som precis anlänt, Nick, som även han skulle vara här i cirka en månad för praktik. Det visade sig att han hade fått ett eget hus, aningen småläskigt att bo ensam i ett relativt stort hus utomlands i detta mörker. Härlig person som i princip hade samma pappersproblem som vi, så vi tog hjälp av varandra. Vi lyckades fixa allt vad vi behövde för att bli godkända, med hela 5 minuters marginal! Så nu var vi registrerade och klara för att påbörja praktiken!
Vi fick också träffa the dean (mycket viktig person!) som hade hand om alla sjuksköterskor och prata igenom lite vart vi ville vara och vad vi ville utföra för projekt, och hon verkade riktigt fascinerad av vårt arbete, det känns tryckt! Vi har fortfarande inte beskrivit här i bloggen vad vårt examensarbete handlar om, men det är en cliffhanger, det kommer. Inga scrubs på idag. Men imorgon, klockan 09.00, då händer det, spännande!
